Ibland får man en ren instiktiv känsla som för ett antal sekunder gör en helt lam, helt oförmögen att tänka på något annat eller göra något överhuvudtaget. Jag brukade följa de här känslorna, men inte längre tydligen. Man kan inte kalla mig för blond och blåögd i termer om beteendemönster, jag har alltid varit en väldigt saklig person som kanske ser världen lite för mycket genom ett halvtomt glas, men det har hjälpt mig att se vad som faktiskt händer runt omkring mig. Men jag börjar tvivla på mig själv vad det gäller detta.
Mitt hopp för hur världen runt mig skall vara "cloudar" mitt logiska tänkande. Jag skjuter undan de instiktiva känslorna för de kommer ivägen för vad jag vill ska hända... Jag borde reagerat på min känslor och inte ignorerat det...jag vet ju innerst inne hur det kommer sluta ändå...och det är det jag inte vill se..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar