Idag har jag tagit mitt pick och pack och gatt ner till strand kafeet nedanfor Sunwing. Det finns inte overdrivet mkt att gora har i Makrigialos om man ska vara arlig, aven om mysfaktorn star i topp, sa vart favvo hak ar har nere, bade dag- och nattid da beach baren oppnar.
Vi har ledig dag idag vilket pa nagot satt resulterar i en otroligt trott my, energin finns bara inte sa det blir inte manga knop.
Under veckan som har gatt har Antons pappa varit har for andra gangen, denna resan fick flickvannen Boel folja med pa. Jag hangde med dem o Anton stora delar av veckan, och i mandags tog vi mod till oss o vandrade upp till bergsbyn Pefki. Otroligt vacker vag upp langs ravinkanter och over bergspassager. Efter 1h och 45 min hade vi tagit oss upp till denna lilla pitoreska by med 80 invanare dar 90% ar garanterat over 70 varar. Tanken var att vi skulle ta oss upp till kyrkan ocksa, men da kretianerna envisas med att bygga kyrkorna sa nara Gud som mojligt var denna belagen pa ytterligare av bergstopp vilken for oss kandes omojlig att bestiga. Men den sag fin ut fran var utsiktspunkt ocksa.
Sa vi drack var Mythos och at var grekiska sallad, och gick for att fylla pa vattenforradet for vandringen ner. Hos en gammal dam som endast pratade lite tyska med oss kopte vi vatten och blev da bjudna pa som seden kraver pa hemmabrygd raki... 4 rakis senare kopte Folke o Boel en petflaska med denna dryck som tack for gastfriheten. Behover jag saga att vandringen hem gick valdigt fort...
Det var en fantastisk dag och benen har varkt sedan dess, men oj vad nice det var!
I ovrigt ar allt fint har nere, far valdigt fina kommentarer fran gaster om mina upptradanden och min scennarvaro som far mig att rodna varje gang. Alskar verkligen det jag gor nu. Sa fort nagot kanns motigt sa forsvinner det var gang jag gar pa scenen. Det ar fantastiskt att kanna att det ar ens jobb som far en att ma som bast och inte allt runt omkring. missforsta mig ratt, jag mar jattebra har nere men bast ar det pa scenen. Vet inte hur jag ska kunna lamna detta...det far bli ett senare bekymmer!
Saknar familjen dock, sag ett foto pa Molly pa min systers blogg (lalalaizza.blogspot) och blev valdigt hemsjuk. Hon har fatt sa mkt har och ar sa underbart sot att jag bara vill krama henne i bitar! Tanken pa att hon ska fa ett litet syskon ar helt fantastiskt!! Kan knappt vanta pa att jag far traffa dem (och naturligtvis deras underbar mor ocksa, love ya Tess)!!!
Och mamma o pappa, ni vet att jag saknar er sjukt mycket...kom ner igen vetja!
Och alskade Liza, jag raknar veckorna. Behover dig nu nagot fruktansvart, vet inte vart eller vem jag skulle va utan dig...
Na, nog med det sentimentala nu, skarp dig my sandberg!!
Ha det underbart sa ska jag lagga ut bilder nasta gang internet ar nara.
