Igar avslutade jag ett forhallande som aldrig var ett forhallande. Det kan verka en aning konstaigt men for mig var det sa bestydelsefullt. Samtidigt som det kunde lyfta mig sa hogt att jag holl andan sa kunde det aven trycka ner mig sa att jag inte kunde andas. Islutandan var det mitt eget fel att jag lat mig sjalv vara i den situationen sapass lange som jag var. Men jag ar fortfarande en naiv liten flicka som tror pa att varlden ar pa min sida..det ar den inte alltid..och det var den inte i det har fallet. Man maste bli brand och ledsen for att kunna bli glad igen, sa jag jobbar mig uppat nu. Det kan bara bli battre! Antligen far mitt mantra en riktig mening.
Jag orkar inte, och vill inte, halla delar av mitt liv tillbaka pga av en fantasi som jag inte kan slappa. Jag var inte hans, aldrig nagonsin, och kommer inte bli det heller. Sa jag slapper det, for min skull..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar