...eller ja...jag började för 75 dagar sedan ungefär men jag tror inte att folk har hållit reda på det. Men nu så går det inte att undvika! Om en vecka denna tiden sitter jag på planet till Istanbul, fruktansvärt nervös för vad som komma skall. Förmodligen även lite halvt deppad efter att jag utan framgång har försökt kommunicera på svensk/danska med min baskompis i teamet. Bara genom att skriva om det nu får jag lite ont i magen... Fast det är skönt med en annan smärta än den som strålar genom kroppen min för tillfället...
Vaknade kl.04 imorse med nackspärr nämligen. Kunde naturligtvis ine somna om eftersom den enda någolunda bekväma ställningen för huvudet är aningen på sned, en ställning som förmodligen gör det ännu värre. Trodde inte att nacken kunde fixa en smärta som går från strax över örat till ner under skulderbladet...intressant...
Har klurat hela dagen på hur man skulle kunna rätta till detta. Mellan alvedonen tyckte jag att ett snabbt litet karateslag just där nacken verkar har ramlat över på andra sidan borde fixa biffen. Lite snabb smärta men om det stabiliserar nacken i en normal position igen så är jag nöjd! Sedan nämnde en arbetskamrat eventuell förlamning och idén kändesganska så korkad..
Någon med förslag? Är ganska desperat nu nämligen, känner mig lite ynklig vilket är ovanligt för mig ad det gäller krämpor. Har inget emot doktorer men det känns som de borde ta hand om folk som har verkliga sjukdomar istället för lilla mig med små trivala problem. Jag dör ju inte här, ser ju bara helt stelopererad ut, vackert nästsista dagen på arbetet...
1 kommentar:
Spännande! snart är det dags :)
angående nacken, testa ketogan ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Ketogan ) det funkade fint för mig.
Skicka en kommentar