Scenario: Mörk och dyster kväll i Göteborg. Har precis lämnat Imegos källare där ett litet gym finns till de anställdas förfogande. Efter 25min på cykeln i ett tempo som får mig att jämföras med Lance Armstrong, och diverse armövnignar, tar jag mig sakta men säkert mot helvetesbacken som leder till parkeringsplatsen. Benen har bestämt sig för att inte lyssna på nervsignalerna min hjärna försöker sända, och istället för att lyftas så släppas dem framåt i min kamp att utöva vanlig gång (som vanligtvis inte heller är särskilt effektiv). Magen kurrar, har inte ätit sedan 12:30, och vill bara hem! Men först måste man ta sig till vaccinationskliniken i Nordstan för att skydda sig mot diverse former av hepatit som kan drabba en vanlig dödlig som mig själv. Just då verkar universums krafter tycka att det vore roligt att plåga denna lilla dödliga ytterligare! Och då kanske ni undrar, hur gör man bäst detta? Jo, när det gäller My Sandberg är det mest effektivt att locka med någon sorts av mat.
Ut från ett fönster på glänt strömmar en doft av nygräddade pannkakor... Ni vet, den där doften som vittnar om ett stort fat med perfekta runda och lagom gräddade pannkakor med endast en gnutta socker på, som taget ur "Pettson och pannkakskalaset". Detta gjorde så att mina ben nästintill vek sig.
Kämpade mig upp till bilen och for ner till Heden för att ta mig till Nordstan och kliniken. Går förbi Pressbyrån och känner ytterligare en gång hur jag dras in i en doft som i denna stund skulle kunna få mig att gråta. Kanelbullar tas precis ut ur ugnen...
I detta ögonblick hytte jag mot himlavalvet och svor åt kosmos som skrattade högt åt den lilla halvhalta dödliga som kreverade vid doften av gott, sött och mumsigt.
Helgplan: Gör pannkakor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar